Expressen kör just nu en artikelserie om den dåliga läskunnigheten bland svenska skolbarn. Varken siffror eler tendenser är nya och inte heller de tänkbara förklaringarna. Expressen vill att vi läsare skall sms:a in vår syn på frågan. Däri kanske en del av problematiken står att finna; inget kan vara så komplicerat att det kräver en formulering längre än den som ryms i ett sms.
Barbro Hedwall, DN, avslutar en i sammanhanget oändligt lång - och bitvis klok - tyckarspalt med den kärnfulla vet-jävla-hut-formuleringen: "Nej, den enda förklaringen till att barn läser sämre är att vuxensamhället abdikerat. Det är en skam, inget annat. "
Vuxensamhällets abdikation är ett modebegrepp som även jag använt lite så där småslarvigt på kafferasten - frågan är hur alternativet ser ut. Under vilka/vems fanor samlas vi i La resistance? (Pardon my french, skall säkert vara nån grav eller akut pryttel där.) Är det Kapten Adjunkt som samlar styrkorna och strider för att alla elever skall läsa åtministone tio klassiker från listan "Tio klassiker", sammanställd av Kapten Adjunkt. Eller är det Jeans-Jens som är nöjd om "ungarna" (Jeans-Jens menar då killarna) läser Bengt-Åke Cras hockeyböcker? Vilket som kan nog funka, om du frågar mig, men det känns som att Barbro har en viss dragning till Kaptenens lista...
Så varför läser man så lite i skolan? Följande krävs - här är listan!
1. Engagerade och bildade lärare som själva läser. Överlåter vi undervisningen åt nyutbildade lärare som själva mest läser manualen till X-box (jo, de finns, jag har mött dem!) eller erfarna lärare bittrare än Angostura så kan man nog tänka sig att läsupplevelsen inte blir så omvälvande. Kunniga lärare som trivs på jobbet alltså, börja där, Gud.
2. Böcker på skolorna - fungerande skolbibliotek. Det fiffiga med dem är, ur besparingssynpunkt, att man kan lägga ner dem varje gång det ser kärvt ut, och starta upp dem när det ser lite bättre ut. Fiffigt för att detta inte påverkar lärartäthet eller läromedelsanslag som brukar användas som mått skolans resurser. Lite mindre fiffigt eftersom det då blir lögn i helvete att hålla ordning på skolans bokbestånd. Och efter ett år står man där med en härlig röra och klassuppsättningar omfattande totalt fyra ex av Den allvarsamma leken. Så - biliotek OCH biliotekarier, marsch pannkaka!
3. Lugn och ro. I skolan. Hemma. Tid att läsa. Och här är det tvivelsutan vuxenvärlden som skall ta ett ansvar. Inte en nattning utan en bok, vare sig du nattar dina barn, andras barn eller dig själv.
4. Och här skulle jag vilja skriva något mindre högstämt, för balansens skull, men det kommer en annan gång. Tipsar i stället om Lifsens rot av Sara Lidman, se bild. Kommen till sidan 12 är jag redan golvad.
No comments:
Post a Comment