Timplanen, som reglerar hur många timmars undervisning skolan är skyldig att erbjuda eleverna från ettan till nian, bör avskaffas, föreslår timplanedelegationen i sitt slutbetänkande till regeringen. Sedan 1994 är skolan målstyrd och timplanen är kan därför betraktas som en både gammaldags och obsolet företeelse.
Det borde egentligen vara självklart att skolan, i stället för att garantera att varje elev fått 1490 timmar undervisning i svenska, garanterar att ungen kan läsa och skriva, samt i övrigt har tillräckliga kunskaper när hon eller han går ut nian. För att dra en lika bra som dålig jämförelse; om du ska lämna in din cykel som fått punktering, går du till en reparatör som garanterar att slangarna är hela när du hämtar hojjen. En cykelhandlare som säger att "Njaae, om den läcker eller inte kan jag inte uttala mig om, men Uffe har jobbat med den i exakt femton minuter. Det gör vi alltid. Lovar!" Det fina med en målstyrd skola är ju att man koncenterar sig på vad man vill uppnå, precis som att man vill att cykelhandlaren, ja, ni hajjar...
Frid och fröjd rådde om denna verklighet även gällde skolan. Erfarenheten visar dock att så fort de lokala skolpolitikerna lämnas fria att efter eget gottfinnande besluta om hur resurser skall fördelas väljer man den billigaste vägen. Skrivningar som att "kommunen ansvarar för att elever med behov av särskilt stöd får den hjälp de behöver" betyder i praktiken ingenting. Därför tror jag att timplanens avskaffande kommer att öppna för just den slags gummibandsfilosofi som underlättar billiga lösningar; eftersom vi inte har råd att anställa behöriga NO-lärare så kapar vi lite i den ändan och ökar istället fritidspedagogen Hasses gympatimmar - alla gillar väl brännboll?
"Men - det är ju inte alls det som är meningen!", utropar de nytänkande avskaffarentusiasterna. "Det här gör vi ju för att öka möjligheten för varje elev att nå målen; du läser ju betänkandet som fan läser bibeln!" Nej, jag läser betänkandet som kommunala beslutsfattare läser styrdokument. Vad som är "meningen" är sällan så intressant i det läget.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment