De galna friskolorna

På DNs debattsida skriver idag den friskolevänlige Jan Björklund (som så sjukt gärna vill bli skolminister) tillsammans med tre partikollegor en artikel, där de ger sin syn på hur "hotet från de religiösa friskolorna" skall bemötas. Det är livsviktigt för folkpartisterna att ge sig ut i frågans snålblåst, men de gör det lätt för sig. Det är lätt att tala om "farliga religiösa friskolor" och frammana bilder av religiösa fanatiker som talar arabiska och rullar med ögonen (det är ju dessa de främst menar) eller Livets Ord-anhängare, som agar och kavlar ut Bibelns skapelseberättelser över lärjungarna, men frågan är ju snårigare än så.

Så här ser det praktiska problemet ut: Hur kan vi identifiera en skola som kränker elevernas rätt till en fostran och utbildning byggd på demokratiska värderingar? Vi kan, tror jag, inte räkna med att dessa skolor ger sig till känna frivilligt, så att säga, så vi får väl försöka undersöka frågan på något annat sätt. En metod skulle ju kunna vara att granska de dokument som en skola har för beskriva sin grundsyn. Tyvärr är det sällan som man skriver att syftet t ex är att "fostra elever som vänder demokratin ryggen, som kränker kvinnor och som inte är främmande för att ta till våld för att nå sina syften".

Så då får vi väl dra in bidragen för alla skolor med någon religiös koppling. Men är folkpartisterna beredda att stänga t ex katolskt inspirerade skolor? Och hur gör man med waldorfskolorna som ju bygger på antroposofin, en i många stycken minst sagt knasig lära? Självklart vill man inte åt skolor som "fungerar bra", kan jag tänka mig att de säger - dvs om eleverna blir trygga och kunniga demokrater så spelar det inte så stor roll om dokumenten innehåller en del mumbo-jumbo.

OK, men då försöker vi utröna hur skolan fungerar i verkligheten - och problemet med det är ju att det inte är så lätt för ett gäng skolverksinspektörer att klä ut sig till högstadieungdomar och glida in på biologilektionen. Det djävliga är ju som sagt att "de farliga skolorna" kanske gör sig till när de får besök. Och frågar man eleverna, eller föräldrarna, om undervisningen så ljuger väl de också. De har ju blivit indoktrinerade - vilket skulle bevisas.

Men skulle man inte kunna testa elevernas kunskaper om t ex utvecklingsläran, Sveriges grundlagar eller lagstiftningen gällande barnmisshandel? Jo, det skulle man naturligtvis kunna göra; men de "hjärntvättade eleverna" kanske har kunskaperna intellektuellt, även om de inte står för idéerna innerst inne. Nä, men det kan vi ju aldrig veta, och det har vi heller ingen rätt att lägga oss i. (Och frågan är hur elever från kommunala skolor skulle stå sig i den konkurrensen. Det är nog inte så djäkla självklart. )

OK, så vad göra? Jag tror att det är dags att lagstifta om en lärarlegitimation. En sådan erhåller man genom att genomgå en godkänd lärarutbildning, och den skall vara värd namnet, och sedan får man göra någon slags slutpraktik, varefter man får sin legitmation. Redan verksamma lärare får avlägga några nya prov - det räcker inte att man har koll på Lgr -80. (Det här kommer vi att skriva mer om...) Sedan skulle man kunna villkora bidragen utifrån hur kollegiet ser ut; är den pedagogiska personalen inte lärare i lagens mening, är det heller ingen skola - sålunda skall inga bidrag utgå. Och hoppsan - här får den kommunala skolan plötsligt anledning att se över sin personal...

Inser nu att jag är lite för trött för att få ihop detta... Är mao inte ett dugg bättre en den där arge Björklund. Fan oxå.