Att på den svenska föräldraförsäkringens bekostnad vara hemma med sjukt barn, ger en tid att blogga. Om de ligger sovande i vacker feber, och tacksamt däremellan tar emot den baddande våtservetten och den hemkokta citronmixturen med ett "Dad, I love you", vill säga.
Inte om ungen är turbosnorig, sprallig och ofokuserad - kort sagt, snart två år - dock. Då blir det lite mindre tid till egen glädje - i det här fallet bloggande - och det känns ju lite orättvist. Han får all uppmärksamhet, laj, och dolce vita, medan jag springer runt som en serviceman till en snorig operadiva, för dagen med kraxröst. Trots att det som sagt heter föräldraförsäkring.
Skriver dessa meningslösa rader under hot. Nu skall vi leka, förstår jag av uppsynen. Och "Dad, I love you", säger de mest på film. I Amerika. N kan ju inte prata engelska. Heller.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Och i verkliga livet säger jag till min 2-åring: "Vill du se på film?", fast att man inte får säga så. Men hur ska man annars kunna blogga?
Post a Comment