Så här långt har det känts mycket bra på det nya jobbet. Vi har tre förberedelseveckor tillsammans innan ungarna kommer på måndag, och under den tiden skall vi utbildas, snacka ihop oss, konkretisera och planera. På sin kant sliter byggjobbare, ventilationstekniker, målare, datanissar och andra med att iordningställa lokalerna i vilka vi skall jobba. Måtte de bli klara. Eller åtminstone "typ klara". Fan trot.Någongång i november kan vi ju se hur det känns på riktigt, och kanske får någon olyckskorp då kraxa "vad var det jag sa", när jag knäckt och utbränd lallar ned till försäkringskassan eller motsvarande. Men det tror jag inte. Däremot är jag ganska säker på att det kommer att bli hårt jobb. Men det är inte nödvändigtvis detsamma som ett problem.
Ett par saker har stärkt mig i min övertygelse att det var ett bra val att söka mig till den nya firman. Det läggs ner stor energi på att få oss medarbetare att förstå helheten i den pedagogiska idén - eller tänket som man säger om man vill få mig att gnissla tänder - men man nöjer sig inte med det. Företaget har en tydlig koppling mellan den bakomliggande vision och de konkreta verktyg vi skall använda oss av, och det är väl det senare ledet, och kopplingen i sig, som jag saknat så på min gamla arbetsplats. Där min förra chef gärna drog till med ett "låt tusen blommor blomma" när det hettade till och viljor eller förhållningssätt stod mot varandra, är det lite mer "gärna det, men i den här rabatten kör vi med tulpaner", på nya jobbet. Om ni hajjar.
Det känns också bra att vara i en personalgrupp präglad av entusiasm, proffsighet och framåtanda. Naturligtvis ligger svårigheterna framför oss, och en och annan - kanske blir det jag - kommer att visa sig kort i rocken när åskan går, men så här långt ser jag ett driv och en vilja att fokusera på de viktiga bitarna. Det lovar gott. Vår fiffige chef ser också ut att ha lyckats matcha ihop ett gäng som kompletterar varandra ur många olika aspekter. Vi kan nog bygga ett starkt lag helt enkelt.
Slutligen. Jag är numer kollega med den förträfflige bloggaren Magistern. I samband med lite utbildning/lattjolajban fick jag tillfälle att träffa honom i förra veckan. Det var mycket trevligt och vi hann prata en gnutta om sådant han och jag bloggat om. Och om han - som brukar uttrycka sig uppskattande om sånt Kritan skriver - trivs i firman, borde jag också kunna göra det.
