Vallöften

Det råder lite stiltje i skoldebatten, vilket Kritan tolkar som lugnet före stormen. Snart drar valrörelsen igång, och just nu filar man på formuleringarna i löftesverkstan. Har du inte tid att vänta så sammanfattas det viktigaste här:

Alla kommer att gå till val på att skolan är världens viktigaste fråga, att barnen är vår viktigaste resurs och att lärarna har världens viktigaste yrke. För att positionera sig kommer alla också lova ökad kunskap, intensifierade satsningar på värdegrund och trygghet, samt tydliga åtgärder för att öka läraryrkets status. Därefter...

...kommer regeringen att lova 100 miljoner, sk baylanpengar, till en satsning på ökad trygghet i skolan, 100 miljoner, sk baylanpengar, till en satsning på ökad kunskap i skolan, samt 100 miljoner, sk baylanpengar, till en satsning på fler lärare i skolan. Då kontrar...

...det borgerliga blocket med det sk Fjuckbypaketet, framkrystat i Jan Björklunds sommartorp, som i korthet innebär en satsning på ökad kunskap i skolan. Denna kunskap definieras som svaren på frågor som alliansens skolexperter själva brukar svara rätt på när de kollar På spåret eller spelar TP. Vidare görs en trygghetssatsning som innebär en kombination av fler religionstimmar (grattis kd!), fler skolledare med militärt förflutet (grattis m!), mindre flum (grattis fp!) och ett nytt trygghetsuniversitet i samtliga de kommuner som i dag saknar universitet (grattis c!). Lite vid sidan av...

... lovar vänstern att Bröderna Birro, vid en eventuell valseger, kommer att bli utbildningsministrar...

... medan miljöpartiet företräder samtliga ovanstående synpunkter, dock med en tydlig ekologisk profil.

De båda lärarfacken, som är medundertecknare av alla partiers debattartiklar på DN-debatt, uttrycker tilfredsställelse över att skolfrågorna i detta val tas på allvar, och inte bara används kortsiktigt för att köpa röster.

När den är som bäst

Såg igår kväll ett inslag i Aktuellt. En gymnasieklass i Stockholm, elever från "hela världen" och en lärare som med engagemang och kunskaper skapar en god miljö för samtal kring de beramade muhammedbilderna. Frågor om respekt, yttrandefrihet, religion och demokrati blev konkreta, man fick tala till punkt och det blev en kraftfull illustration av vad skolan kan vara när den är som bäst. I ett demokratiskt samhälle, vill säga.

Pseudohändelse

En stor pseudohändelse i dessa dagar men... hädanefter kommer mina poster signeras "Kritan" i stället för det förvirrande "Rektor". Innehållet är dock alltid detsamma, även om det kan sjunka ihop något under transport.

Skitjobbigt!

På Beringsskolan i Örkelljunga tvingas de elever som bryter mot denna mellanstadieskolas trivselregler städa eller skotta snö. "Skitjobbigt!", tycker tolvåriga Kim, som fått skura fönster efter att ha kastat ägg på skolans rutor.

Detta är i all sin enkelhet genialt. Det får konsekvenser att svika skolans anda. Det blir tydligt att det inte är ok, och det blir lika tydligt att man gjort rätt för sig och kan gå vidare. Samt, att exempelvis vandaliseringen minskar, och åtgärdas billigare.

Men det kräver guts och uthållighet för att fungera, vilket gruvligen fallerat på de skolor jag jobbat. Det brukar stupa på följande: Vem skall hålla i det här? Det tar tid att reda ut sånt här. Och det kanske inte ger något resultat i alla fall...Och tänk om vi inte "får tag i" alla som kastat ägg? Eller fel elever? Eller deras föräldrar hör av sig och säger att det strider mot...

Så vi väntar till högstadiet, men då använder vi polisanmälan istället för snöskottning. Vilket inte spelar så stor roll, eftersom vi av ovan
stående skäl, struntar i det också. För vem...

Ja, ni hajjar. Skitjobbigt.

Minerad mark...

Hur skall skolan handskas med elever som stör, uppträder hotfullt eller är våldsamma? Genom samtal, stöttning, värderingsövningar, föräldrakontakter, specialundervisning och elevvård naturligtvis. Och så tycker alla.

Men när det inte funkar då? När beteendet inte upphör, utan till och med förvärras? När det beteendet utövas av fler och fler elever?

Här går en skiljelinje mellan de som menar att man då skall ha mer av ovanstående och Kritan som menar att dessa elever inte har i den vanliga skolan att göra. Och ja, jag vet att det kan vara svåra gränsdragningar, och nej, jag vet inte var de skall vara i stället men...

Att det handlar om att fatta svåra beslut, när det gäller att lyfta ut en elev från hans vanliga skola får inte hindra rektorer från att göra detta. Det är bland annat för att fatta svåra beslut som man är chef och har bra betalt.

Att vi i skolan inte vet var de skall vara i stället är inte vårt problem. Det är ett problem för en havererad socialpolitik. Vi måste våga vara professionella och stå för att vår kompetens omfattar problematik hitom en viss gräns, bortom vilken andra måste ta vid.

Att det skulle vara mer inhumant att stänga våldsamme Kalle ute från skolan, än att samme Kalles närvaro gör att Gittan, Lola, Fred och Cindy mår dåligt när de tänker på att gå dit, vilket de kanske följaktligen låter bli, kan jag inte förstå.

Förlåt, ett stickspår, och...

...det här är ingen blogg om "typ, media", men ibland blir det bara så djävla roligt.

"Daniel Nyhlén var Aftonbladets bäst betalde reporter innan han valde att gå till TV4 i höstas. Enligt vad Resumé erfar låg hans Aftonbladet-lön på runt en miljon kronor. Det är också vad Nyhléns efterträdare kan vänta sig.

Daniel Nyhlén själv är medveten om att hans förra arbetsgivare gärna vill förstärka med en ny reporter nischad på Sureplans nöjesliv och kungligheterna.- Jag har hört att Aftonbladet söker efter min efterträdare med ljus och lykta, säger Nyhlén.

Aftonbladets informationschef Olof Brundin håller inte med om att tidningens behov av en ny kändisreporter är skriande.- Vi känner ingen panik efter en vimmelreporter just nu. Vi har redan god kompetens på det området i huset.

Men skulle ni inte behöva någon som fullt ut kan ta över efter Nyhlén?- Vi är alltid intresserade av mer kompetens till huset. Men det är inget som föranleddes av att Daniel Nyhlén försvann till TV4." (Från Resumé: http://www.resume.se/artikel-art_id=13612.html)

Förlåt, ökar inte kompetensen definitionsmässigt om en sådan lirare som herr Nyhlén lämnar vilken byggnad som helst? Och en miljon om året? Och, hallå i kolan, hur fan kan ett behov av en vimmelreporter, någonsin, i något sammanhang vara skriande?


Bilden föreställer diverse medial spetskompetens.

# 8 "Back to schooldays" - Graham Parker & the Rumour

Återigen en debut. Frenetisk och med en sorts hjärndött countrystomp som man aldrig kan få för mycket av. Skivan heter "Howlin wind", kom -76, och innehåller fantastiska låtar som "Between you and me" och "You got to be kidding".

Graham Parker var överlägset ilsknast och rotigast i den pre-punkrock/post-pubrockvåg, i vilken jag även placerar salig Ian Dury och Elvis Costello. Graham Parkers tankar idag hittar du på http://www.grahamparker.net/thoughts.shtml

# 9 "Jag skiter" / "Jag vill inte gå hit" - Magnus Uggla

Han fick med två stycken på en delad niondeplats*, den rackarn. Uggla skall man uppenbarligen aldrig räkna bort. Den första är en klassiker, nyligen kavvrad av universalgeniet Grynet, den andra kanske gnuttan blekare, dock försvarar den mer än väl en plats på listan.

Våren-79 regerade punkrocken i mitt rum, och ingenting var sig riktigt likt. I England, och bergis i Stokkolm oxå, hade stilen redan ett par år på nacken, på svenska fanns inte så mycket vinyl att tillgå. Singlar, visst, men varken Ebba eller KSMB hade ännu släppt någon LP. Men Magnus U erbjöd fin svensk ersatz på plattorna "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt?", -77, och"Vittring" från -78.

Jag rös av den fräna samhällskritiken i rader som

"När solen steker ute,
Och bara en strimmans sol härinne,
Ska man bara sitta tyst och stilla,
Och lyssna på majens snack om geografi,
Jag tror jag drar nu,
Det här kan va nu,
Livet 'e stenkul
Utanför murarna
Dit vill jag gå
Och inte hit..."

Att Magnus så småningom skulle placera in sig mitt emellan Sven Melander och Laila Westersund på den svenska stjärnhimlen visste jag inte då.



*Vilket rimligen borde lämna plats tio tom, men så funkar det inte riktigt på den här bloggen...

Betyg i uppförande

Lars Leijonborg och folkpartiet vill - om man skall tro Aftonbladets rubriksättare, vilket ju i och för sig brukar vara lite dumt - införa betyg i uppförande. Bakgrunden är naturligtvis upplevd oordning i skolan, och som ni kanske förstått delar Kritan i mångt och mycket den upplevelsen.

Men, redan idag arbetar framsynta skolor och duktiga lärare med olika system, muntliga såväl som skriftliga, för att föräldrarna skall veta hur deras barn och ungdomar uppträder i skolan. Att formalisera detta och göra det mer betygsaktigt är en vansklig väg att gå. Det lämnar ett stort utrymme för godtycke och kan nog stjälpa mer än det hjälper.

Vad som däremot behövs är kraftfullare åtgärder mot de elever som inte vill eller klarar att ändra ett störande eller våldsamt beteende, trots upprepade insatser från skolans sida. Men att diskutera detta är att ge sig ut på minerad mark. Och det skall jag, nästa vecka.

Behöriga lärare, legitimation mm

Citerar "lisa" som kommenterade "Flickor är så bra...":

"Många obehöriga lärare är personer som kan sitt ämne väldigt bra, har läst impomnerande antal högskolepoäng i ämnet de undervisar i, passar för att undervisa men känner sig extremt ovilliga attt plugga in de 60 poäng pedagogik som många deras kollegor förklarar är slöseri med tid."

Jag vill betona att min iver att få till någon slags auktorisation för läraryrket inte handlar om att stänga ute "obehöriga" i första hand. Det är en dum - och tyvärr fackligt omhuldad - ståndpunkt. Viktigare är att fastställa och upprätthålla en standard som skall gälla för den som kallar sig lärare.

De idag obehöriga, som är kunniga och skickliga pedagoger skall kunna visa att de är det, och på så sätt få rätt till titeln. Och, naturligtvis, den härliga lönen, statusen, tjänstebilen och allt det andra...

Säpo's little helper

Förtydligande: Jag tror inte att det är så smart att försöka hitta morgondagens terrorister genom att släppa in hemliga poliser i elevvården. Om vi tror att det är upplevt utanförskap som är orsaken till att män i västvärlden vill spränga västvärlden i luften ska vi nog arbeta för att minska utanförskapet. En utmärkt väg är att erbjuda trygga skolor där eleverna "lär sig något".

Sedan är det lik förbannat så att vi lärare skall, och måste våga, rapportera om hot och våld i skolan och hemmen. Och på detta - inte terroristbekämpning - måste vi bli betydligt bättre.

# 10 "School" - Supertramp

Supertramp är svårt präglade av sådant som är livsfarligt för rockmusiken men en bristvara i dagens skola - pretentioner, bildning, seriositet och glasögon. School ligger på debuten "Crime of the century" från -74. Med stor sannolikhet en som helhet förfärlig skiva, men den här låten lyckas förmedla en mycket bekant stämning av höstsnuva, stickiga kläder och en förtvivlad känsla av att den kommande skoldagen är hur lång som helst - och att det väntar ytterligare tusentals... Grattis brillon!

Bonusmaterial! Tio i topp - tuffaste skollåtarna!

Nu börjar snart nedräkningen - vilka är de tio tuffaste skollåtarna? Platsar Teds "Skolsång" från -73, och kan en låt hamna på listan trots att den inte har ordet skola i titeln? Eller ens i texten? Den som lever får se. Kritan bjuder redan nu in hängivna till att spekulera i gästboken.

För övrigt bör den som har tråkigt hyra den söta, och inte så lite förutsägbara, School of rock, se bild. Insiktsfull skildring av yrket samt ett grymt soundtrack.

Magister mot terrorister?

Ekot rapporterade idag om att Säpo så smått skallkomma igång med terrorspaning i skolor och bostadsområden. Lärarfacken är föga förvånande kritiska och menar att lärare skall syssla med undervisning och att skapa trygghet i skolan.

Själv tvingas jag uppgivet konstatera att det snarare handlar om att hemliga polisen hoppas att lärare skall berätta om de uppfattar att de har elever som är i riskzonen för att lockas till extrema rörelser, än att låta oss genomgå SWAT-utbildning på novemberlovet. Lågintensiv spaning är det som gäller.

Men... Säpo skall inte hoppas på för mycket. Vi vet idag att vi som arbetar inom skolan är notoriskt fega/rädda för att anmäla när våra elever far illa, hemma eller på skolan. Att vi är skyldiga att göra detta verkar inte hjälpa, i stället väljer vi att titta bort och hålla tummarna. Detta borde vi intressera oss betydligt mer för.

Leg?

I Lund håller organisationsforskaren professor Mats Alvesson till. I söndags upplät den allsmäktige Mats Bergstrand DN debatt åt sagde professor som tycker att auktorisation av lärare är en utomordentligt dålig idé. Hans argument går i korthet ut på att a) facken driver på för att bygga upp skråmurar och skydda mot konkurrens, b) genomgången utbildning är ingen garanti för kompetens, c) det är en verkningslöst reform som syftar till att dölja de verkliga problemen, och d) lite annat som jag inte orkar redogöra för. Hela artikeln finner du här.

Professor Alvesson argumenterar som han har förstånd till. Det finns all anledning att vara skeptisk till Baylans kovändning och fackens motiv till lärarlegitimation, och som medlem av lärarförbundet är jag utomordentligt förbannad över att min förbundsordförande kliver ner i regeringens valkampanj, men det är inga argument mot en (ökad) proffesionalisering av läraryrket.

Utgångspunkten skall vara medborgarnas rimliga krav på att de som arbetar med barn och ungdomars utbildning besitter nödvändiga kunskaper och färdigheter för att utföra arbetet. Vem som skall slå fast vad som är "nödvändigt" är givetvis ytterst riksdagen men det är helt centralt att de utredningar som måste föregå en sådan reform inte tillåts domineras av fackliga representanter eller representanter för dagens lärarutbildningar. Dessa torde nämligen, precis som Baylan, mest syssla med att slå fast att vi lever i den bästa av skolvärldar, men att det möjligen behöver putsas lite här och där, dock inte på något mer genomgripande sätt.

Nej, statuterna måste formuleras utifrån, vad jag i brist på bättre skulle vilja kalla samhällsintressen. Viktiga remissinstanser blir representanter för forskning, näringsliv och kultursektorn.

Finge jag bestämma så skulle en lärarlegitimation förutsätta styrkta teoretiska kunskaper, genomgången och godkänd praktik samt ett provår. De teroretiska kunskaperna skall, precis som idag, omfatta såväl ämneskunskaper, som kunskaper om barns och ungdomars utveckling och lärande, men de senare skall i högre grad än idag examineras och betygssättas. Utöver detta måste lärare också ha ett starkare etiskt regelverk kopplat till legitimationen. Det skall vara möjligt att avlägga nödvändiga prov utan att ha gått "lärarhögskola"; det är även på denna arena kunskaperna vi vill åt.

Jag skolkade, ok?

Hade åtminstone två lite tyngre skolksvängar under uppväxten; hösten i åttan och våren i ettan på gymnasiet. Detta kommer jag att tänka på när jag försöker hitta ett sätt att förklara att jag inte bloggat på en dryg månad. Svårigheten att hitta en bra motivering till frånvaron gör att man låter bli ett tag till. I stället för tyska för adjunkt B blir det flipper på UBA fram till lunch, och sen en skivrunda, en fika och hoppsan! det var den dagen...

Men nu sitter jag här. Fast besluten att ta nya tag, och tyngd av skolkarens eviga problem - det är ju liksom inte bara att kliva i nu när man har har missat så mycket...

Så jag vädjar om förståelse och hoppas på inspiration. Ses snart!

Sparka de djävlarna!

Alternativ rubrik till förra inlägget. (En bekant, verksam i mediavärlden, överraskade mig med att berätta att han stundtals läste min blogg. Som jag förstod tyckte han att Kritan är ok, men att jag borde rasa lite mer. Ok, skall försöka.)

Tidigare betyg?

Två av tre elever i år 9, skulle vilja att de första betygen sattes tidigare än i dag. Som det är nu får man sina kunskaper betygssatta först i år 8 vilket en majoritet alltså tycker är för sent, enligt en unbdersökning av almighty DN.

Eleverna vill veta vad "de kan" och hur "det går". Det är rimligt. Vad som däremot är orimligt är att eleverna inte tycker att de vet det idag. Det beror i sin tur på att deras lärare är för dåliga på att förmedla detta.

Ett vanligt argument för betyg är att "det säger mer än flummiga omdömen". Men omdömena skall inte vara flummiga, utan skrivna, just det, av professionella pedagoger som kan beskriva elevens kunskapsutveckling. Och dessa säger mer än de till symboler reducerade betygen. För det är, och kommer alltid att vara, det standardiserade betygssystemets svaghet; informationsinnehållet blir i praktiken litet. Eller för att dra en dålig jämförelse - tänk dig att din doktor bara fick välja en av fyra siffror för att beskriva hur du mår, när du går dit för din årliga hälsokontroll.

Ett annat, och mycket större, problem är att det är så många lärare som får fortsätta att arbeta i skolan trots att de inte vet hur det nationella betygssystemet fungerar. Det är inte alls ovanligt med lärare som sätter betyg utifrån högst personliga åsikter, och det djävliga är att ingen har guts nog att tvinga dem till bättring/be dem dra. (För den som vill veta mer om kursplaner och betygskriterier kan man titta här.)

Med detta sagt är jag absolut öppen för att låta eleverna få betyg tidigare, kanske skall man låta de enskilda skolorna bestämma när. Men som sagt - först måste lärarna bli bättre på den viktigare, kvalitativa beskrivningen av elevernas styrkor och svagheter. Annars kan de dra.


(Bilden från den i veckan visade lärarfilmen "Ole, dole, doff", av Jan Troell. Per Oscarsson söker stöd hos en kollega.)

En i veckan?

Otroligt lågt tempo här. Jag skäms och förstår att alla riktiga bloggare föraktar mig. Å andra sidan - hur hinner ni? Lovar dock att denna vecka publicera minst två coola inlägg. Kanske redan i morgon! Tills dess, håll tillgodo med en fin bild av Ystads Latinskola. Så vi vet lite var ribban ligger...

Flickor är så bra att de inte behöver några resurser

Hur mycket pengar en enskild skola har att röra sig med har först och främst att göra med hur många elever som går där. Till det för många kommuner sedan andra faktorer som skall åstadkomma en större likvärdighet i utfall. Man tänker sig att bakgrundsfaktorer som föräldrars utbildning, ursprung samt ställning på arbetsmarknaden påverkar förutsättningarna för att deras ungar skall lyckas bra i skolan. Kan få föräldrar hjälpa sina barn med läxorna behövs det mer lärare i skolan, typ. Det är nog riktigt, om vi i liberal anda vill arbeta för att ge människor lika förutsättningar att lyckas i sina liv.

Till detta har nu Uppsala kommun fogat variabeln "kön". Man tänker så här; eftersom killar är bråkigare och får sämre resultat i skolan, är det svårare att nå bra resultat på skolor med mycket killar. Alltså skall de ha mer resurser.

Malin Siwe skrev i lördags om detta. Hon tycker det är utmärkt. Please, läs länken. Jag tycker det är befängt.

Att det i dag är vanligt med en könsfördelning på 60-40 på skolorna är en effekt av att det på allt för många skolor råder en kultur som utmärks av dåliga skolresultat, bråk och stök i klassrum, hot och våld i korridorer samt vandalisering och dåligt språkbruk.

Siwe menar att om pojkar klarar sig sämre skall de ha mer pengar, på samma sätt, och av samma skäl, som t ex barn till invandrare. Men här blandar hon ihop korten. I det senare fallet handlar det om förutsättningar så att säga fastlagda innan skolan kommer in i bilden. Det gäller förvisso kön också, men att tro att det är det som determinerar killar att röja och misslyckas är dumt. Det är tyvärr så, menar jag, att det är bl a skolans sätt att bemöta pojkar respektive flickor som leder till detta.

Anledningen till att flickor lämnar de bråkiga skolorna och pojkarna blir kvar är ju att flickorna känner att de inte trivs och utvecklas där medan pojkarna, tja... killarna regerar dessa skolor. Då skall vi naturligtvis inte ge mer till skolor som tappar flickor, utan tvärtom, belöna dem som får dem att vilja vara kvar. Det skulle såklart kunna leda till att flickornas reslutat blev ännu mycket bättre än pojkarnas, och tänk att jag tror att den skillnaden skulle vara en ganska exakt motsvarighet till hur mycket möda man lägger ned på att lära sig saker i skolan. Vilket skulle kunna vara ett huvudprojekt.

Att flickorna drar för att de inte trivs är för övrigt bara ett antagande. Om de mår dåligt gör det hur som helst inte Siwe så mycket, skolans uppgift är ju inte att hålla eleverna på gott humör.